Startsida
Inledning
Art Indelning
Inköpsråd och skötsel
Papegojans utfodring
Uppfödning av Arapapegojor
Handuppmatning och skötsel
Mina krav på blivande papegojköpare
Slutkommentar
Bilder
Länkar
Kontakta mig
Handuppmatning och skötsel

När araungen har kläckts så lever den på sin gulesäck upp till c:a ett dygn. Det är nu som det kan bli riktigt arbetsamt för oss uppfödare om föräldraparet inte tar hand om ungen och jag ska handuppmata den. Om det nu är så att jag ska ta hand om en unge från första början så är den väldigt ömtålig och behöver lagom temperatur och jämn fuktighet. Så efter att ungen har kläckts så sätter jag den i en speciell värmelåda som jag har tillverkat, den ser ungefär ut som en mikrovågsugn i trä. Första dygnet är ungarna så små att två araungar ryms i en liten cremefraiche burk. Ungen kommer att stanna i denna värmelåda i c:a fyra veckor. Första dagen så har jag 37.5º i värmelådan. Dag 2 – 10 35,0 – 36,5º, Dag 11 – 28 29,5º Fullfjädrade ungar har ungefär 21 -24º.

Jag börjar matningen 12 timmar efter ungen är kläckt med en specialkomponerad välling. Första veckan matar jag ungen/ungarna 6.00-24.00.Dom får även ett nattmål kl 03.00. Det är värre än att ha småbarn, så det gäller att man kan turas om där hemma, och att man kan kombinera detta med jobb osv. Efter första veckan så slutar jag med att ge ungen/ungarna nattmål. En bra regel är att krävan ska vara nästan tom mellan matningarna.

Två Moluckkakadu ungar som just fått mat, 5 respektive 1v gamla.

Så småningom kan man utöka tiden mellan måltiderna och man brukar kunna sluta mata dem när de är c:a fyra månader. Då har de sen en tid tillbaka fått vänja sig att äta själva och blivit allt mer självständiga. De får finhackad frukt till en början och sen grodda fröer och så småningom även torra fröer. När ungen vant sig vid den nya maten så brukar den bli allt mindre intresserad av vällingen, och så småningom är den alltså helt självständig. Jag är mycket noga med att mina ungar ska vara helt självständiga innan de får flytta hem till sin nya ägare.

Under själva handuppmatningstiden använder jag mig först av en liten tesked som är uppböjd i kanterna för att senare när dom är lite större gå över till att använda doseringssprutor.
När det gäller sprutorna så brukade jag skicka min sambo till att köpa dom på apoteket. När en apotekare såg mig på den tiden då jag hade långt hår och jag bad om att få köpa sprutor så förstår ni resten. Att övergå till att mata ungarna med hjälp av en spruta underlättar betydligt eftersom de blir allt vildare då dom ska ha i sig maten. De får även stå på en liten nät ram som jag har tillverkat, för att de inte ska ”hoppa” iväg då de stöter mot sprutan i sin önskan att få mat. Ett måste för att undvika mat över hela köket då ungarna kan bli ganska vilda vid matningen. ”Stötandet” är precis samma beteende som man ser fågelungar göra i boet när föräldrarna kommer med mat till dem. Vid ca fyra veckors ålder placerar jag ungen i en stor plastback med hyvelspån. I plastbacken stannar ungen i ca sex veckor för att sedan placeras i en liten bur utan sittpinnar, buren utrustas med en nät botten så att inte ungen ska trampa i sin egen avföring. Så småningom när den är större sätter jag in sittpinnar så ungen kan öva upp sin balans och klätterteknik




En blågul araunge på 7 v som just fått mat

Vad det gäller själva uppmatningsfodret så finns det diverse kommersiella handuppmatninsgfoder som man kan beställa ifrån välsorterade zoohandlare. Men jag har även, efter ett visst experimenterande, själv tagit fram ett foder jag är mycket nöjd med. Min egen formula innehåller majsvälling, doggy torrfoder, skorpsmulor, äggfoder, skalade solroskärnor, aprikos- och morotspuré. Konsistensen beror på ungens ålder, dvs. den blir grövre med tiden ju större ungen blir. Detta blandar jag med vatten och värmer till c:a 40 grader. En papegoja har 43 grader som kroppstemperatur. Jag doppar alltid ner fingret i vällingen för att kontrollera så att den är lagom varm. Att ge en araunge för kall mat är inte bra då den får svårt att smälta födan och då finns det risk att födan surnar i krävan ( en sorts ”matbehållare” på alla fåglars bröst) och det kan resultera i att ungen får krävinflammation. Om den har fått krävinflammation så behåller den inte maten utan kräks upp den hela tiden med resultat av en avmagrande kanske dödssjuk unge som är i snabbt behov av en veterinär. Med för varm välling så riskerar man att bränna ungen och det kan gå så illa att det blir ett hål i krävan, även det kan vara dödligt.

Tre blågula araungar 8 v, och en moluckkakadu unge 10 v gammal.